ELEVARBETEN


Albansk hjälte: SKËNDERBEU


ISMAIL QEMALI , 28 NOVEMBER  1912 VLORË

Nationaldagen

Albaniens nationaldag är den 28 November. Den 28 november år 1912 så gjorde det albanska folket uppror. Ledaren till folket hette Isamail Qemali.
Han bestämde sig för att samla det albanska folket i staden Vlorë, där han själv hissade upp flaggan. Albanien blev ett självständigt land och meddelade yttervärlden.
Albaniens flagga är röd med en svart örn i mitten. Nationaldagen är en stor dag för alla albaner oavsett vart i världen dem bor.

Agnes Gonxha Bojaxhiu  ”Moder Teresa”


Agnes Gonxha Bojaxhiu föddes den 27 augusti år 1910 i Skopje i Makedonien av albanska föräldrar.(hämtat ur http://than.fhsk.se/arkiv/kunskap/pdf/1995-01-01_Ann-Jelena_Holappa.pdf)
 

Moder Teresa fick tre priser vilket gjorde att hon fick mycket uppmärksamhet från världen.

1. År 1971 tog hon emot People John XXIII  priset. 
2.År 1972 fick hon Nehrú priset för hennes ”promotion” av internationell fred och   3,År 1979 fick hon nobelfredspriset för fred och broderskap mellan länderna. (hämtat ur http://www.nobel.se/peace/laureates/1979/teresa-bio.html).

Moder Teresa är en mycket känd person bland det albanska folket. Hon är en symbol för humanism. Det albanska folket respekterar henne och hon är ett typiskt exempel för hur en människa kan göra en stor skillnad i världen genom att vara godhjärtad.

















 


Hennes pappa hette Nikollë och hennes mamma hette Drandafille. Hon hade dessutom två syskon. Hon var det yngsta syskonet.
Hennes pappa var en framgångsrik byggmästare och hennes mamma var hemmafru. Hon bodde tillsammans med sin familj i ett hus med en liten bondgård. Hennes familj var kristen vilket gjorde att hon var väldigt religiös av sig. Hon gick dessutom på en katolsk skola. Hon bad tillsammans med sin familj varje kväll och gick till kyrkan nästan varje dag. Moder Teresa behandlade folk som hon själv ville bli behandlad.
Hon tyckte att det var väldigt viktigt att dela med sig och hjälpa andra människor. Hon ansåg att det fanns hopp för alla människor trots att man inte alltid trodde på det. Redan vid tolv års ålder visste hon vad hon ville göra med sin framtid, eftersom hon ansåg att hennes uppgift i livet var att hjälpa de fattiga. En del av inspirationen fick hon utav sin familj.
Efter att ha hållit på med välgörenhetsarbete i fem år så bestämde hon sig för att åka  till Indien och vid arton års åldern hängde hon med några nunnor på ett uppdrag i Calcutta.
Dessa nunnor kallades ”Order of the Sisterts of Our Lady of Loreto”. När hon gick med på det uppdraget så tog hon namnet Teresa efter helgonet Teresa of Lisieux.
Efter uppdraget så åkte hon till Dublin i Irland men det tog inte lång tid förrän hon åkte tillbaka till Indien eftersom hon påstod sig ha pratat med Gud under sin resa i Irland och han lär ha sagt till henne att hennes uppgift i livet är att hjälpa de fattigaste av de fattiga. I Indien angav hon sina nunnelöften år 1937 och var en nunna fram till året 1946.

Under den tid som hon var en nunna så såg hon väldigt mycket lidande och fattighetsdom bland folk vilket påverkade henne väldigt mycket. För att kunna göra det bättre för folk så försökte hon fixa aktiviteter för de fattigaste av de fattiga. Detta ledde till att  många ungdomar kom och pratade med henne när de behövde hjälp med något eller kände sig ensamma och ville prata.

Något år senare så bad hon om påvens tillåtelse om att få lämna konventet och ägna sig åt endast fattighetsdomän i Calcutta trots att hon inte hade några fonder.
Hon beslutade för att starta sin egen order ”Missionärernas välgörenhet” vilket var ett sätt att titta efter de personer som ingen brydde sig om till exempel de döende,  handikappade, icke önskade och de oälskade.(hämtat ur http://user.tninet.se/~nvv367k/ModerT_liv.htm).

Eftersom Moder Teresa inte hade pengar till att starta detta själv så fick hon väldigt mycket hjälp av hennes tidigare elever från en skola som hon tidigare startat och varit rektor i under ett tag, genom att de gick ut på gatorna och teg om pengar tills dem fått fram en speciell summa. Hon anlitade sedan doktorer och sjuksköterskor på hemmet.

Detta spred sig väldigt mycket till andra länder dvs. andra länder inspirerades till att starta sådana hem och sedan hjälpa de fattiga.
Exempel på sådana länder var framförallt vissa i Afrika, Latinamerika, Irland, Storbritannien och USA.
Många människor såg henne nu som ett helgon och såg upp till henne. Hon blev en förebild för både män och kvinnor och i vissa fall även barn. Folk använde henne som en symbol för den ”Goda människan”. Man kallade henne ”Angel of Mercy”.  Man hade ingen tvekan om att hon var en ängel som gud skickat för att hjälpa de som mest behövde hjälp på jorden.

Moder Teresa dog den femte september år 1997,  87 år gammal. Hon led av malaria och hade bröstkorgsinfektion, hennes hjärtoperation misslyckades. Moder Teresa minns utav folket som kände henne som en mycket fin gammal dam med en vit huva som hade en blå rand och ett enkel kors förtennad på sin högra axel.


Nasuf Xhemajli, modersmålslärare i Lund.
 

Tillbaka

T´I  RUAJMË  FËMIJËT

O njerëz të kësaj bote,

Pse fare  s´ mendoni?

Fëmijët e juaj të dashur,

Shpesh po i rrezikoni.

 
Ju ,ore të pamend,

Kurrë  nuk po mendoni,

Të ardhmen e kësaj bote

Ju po e shkatërroni.

 
Fëmijët janë të njëjtë,

Në çdo vend të globit,

Ata lindin si lulet,

Me mëshirën e zotit.

 
Pa marrë  parasysh,

Çfarë ngjyre e feje kanë,

Ata janë të mrekullueshëm

Dhe dashuri duan.

 
Ju kur t´u shkojë mendja,

Të bëni punë të liga

Le t´u vrasë ndërgjegja,

Le t´u  kaplojë frika.

 
Me konflikte e luftëra,

Nuk zhvillohet bota,

Fëmijët duan liri,

Mëshirë e shumë lodra.

 
Shkruar nga Nasuf Xhemajli

mësues në  Lund

K O S O V Ë

Mbi gjakun e derdhur

nesër do të  çelin

t r ë n d a f i l a t

e  lirisë.

 

Poetët do të shkruajnë

për  dhëmbjet,

për bijtë e vrarë

në hyrje të një mëngjesi.

Kosovë  të  dua























 

FÖDELSELAND

Födelseland kallas marken

Där  jag  föddes

Där jag älskade mor och far

Där jag lekte som barn

Där mina förfäder har levt

Där graven de har finns idag

Där jag växt bland mitt folk

Där jag har pratat mitt eget språk

Där jag har släkt och mina rötter

Där jag har skrattat och gråtit

Där jag har levt med glädje och hopp

Där jag önskar att dö idag.

     Andon Zako Cajupi

     Përkthei dhe përshtati: Shkurte Xhemajli SP 1a- Lund

 

Författaren : Andon Zako ”kallas för Çajupi”

Han flydde från Albanien av politiska skäl och kunde aldrig återvända.

Hans hopp att återvända en vacker dag höll honom vid liv och fick

honom att skriva många vackra dikter.

Dikten handlar om vad födelselandet verkligen är, hur mycket det betyder för honom och för varje människa. Särskild för dem som har förlorat det som dem haft där tillsammans med sina drömmar som aldrig blev uppfyllda.
 

Pranverat që do të vijnë

 

Në stinët e ngritjeve e të rënieve

Dhe përsëri ngritjeve

Jetë e cilës stinë është rënia,

Flijimi për  LIRI.

 

Pranverat nuk mund të vijnë më

Pa  lulegjaket

Dhe amanetin e të rënëve

Për liri e pavarësi.





















 

Tillbaka